Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

  
 

Jag lärde mig att gå igen...

Det tog mig många år att komma tillbaka till det verkliga livet och att våga gå vidare..

Mina tankar var och jag bestämmde mig för att själv lämna livet. När jag tog det beslutet så mådde jag bra.. Jag visste att jag inte skulle behöva känna den hemska ångesten längre.. Jag skulle få somna in och därmed inte känna längre. Jag var lycklig och andra såg det som ett tillfrisknande och jag lät alla tro det för jag visste ju att snart slipper jag känna mer... En befrielse... Jag mådde bra.

Kvällen när jag satt och funderade så blev det att leva eller inte leva längre.

Jag förstod att jag måste gå vidare men hur??? Jag gick in på nätet och hittade Volontärresor. Efter 10 minuter hade jag bokat en resa till Tanzania som volontär och jag skulle vara där i tre månader...

Jätterädd men bokat är bokat ...

Tiden i Tanzania lärde mig så mycket om livet... Jag har återvänt dit många gånger och kommer att återvända nu i höst...

 

Varför skriver jag detta??? Jo därför att jag vill dela med mig det som hände mig och det som många andra har varit med om..

I dag är jag lycklig och ser med tacksamhet på livet..

Jag vill också tacka mina barn som hjälpte mig att gå vidare , samt mina arbetskamrater på Strömsunds kommun... Ett stort tack från mitt hjärta till er.

 

 

Söndagen den 2 september 2012 kl. 15:56

När det ofattara händer.. händer... | Permalänk | Kommentarer [2] Kommentera detta inlägg

 

När det ofattbara sker....

Hej alla vänner och ni andra som hittat hit…

Det var ett bra tag sedan jag skrev i bloggen men nu är jag är jag redo igen.
I rubriken “När det ofattbara sker “ så lämnar jag ut mig kanske på både ont och gott och det är inte alldeles enkelt att skriva om hur livet blir när någon väljer bort sitt liv men jag tycker det är viktigt att våga berätta om det som faktiskt händer dagligen hos många men som är så svårt att prata om.

 Det har snart gått fem år sedan den vinternatten min sambo helt oförklarligt valde bort sitt liv på ett ofattbart och dramatiskt och  sätt.

Jag försökte hindra honom men han var inte kontaktbar….
Jag minns att det kom vänner... mina fina arbetskamtater som tog hand om mig det vill säga  det som var jag .
Dom körde mig till en vårdcentral och läkaren där ville prata med dom först. Jag satt i väntrummet ca 1 timme och då kom det en sjuksköterska och gav mig en tablett. Väntar igen och när jag får komma till en läkare så frågar dom om jag förstår vad som hänt. Jag vet inte vad jag svarade .


Sjukskriven … Jag skulle söka en samtalskontakt men hur gör man det när man inte längre kan varken prata eller gå för så kändes det. Vänner försökte boka tid åt mig men det gick inte eftersom jag måste söka hjälp själv, och jag kunde ju som sagt varken prata eller gå längre eftersom jag inte var en levande person.

 Efter två år fick jag en samtalskontakt men det var för sent. Jag lärde mig att leva med smärtan Jag fick lära mig gå igen, men sorgen skulden och skammen och det svåraste är skammen för den slår på ens hela personlighet.

Det har tagit mig snart fem år att gå vidare men nu är jag på god väg.

En natt drömde jag att han ringde mig och sa

 

 “ Catharina ,jag kommer hem i morgon.. Ja kom hem svarar jag. Dagen efter ringde han igen och sa att “Jag kommer nog inte hem idag heller” Och jag svarar .. Nej jag vet det, Du ska nog stanna där du är nu och jag önskar dig allt gott “


Ett skott i vinternatten förändrade mitt liv..

Jag lever Jag är tacksam..

Många tänker kanske att jag lämnar ut mig för mycket.. Men jag vet att det finns så många som varit med om samma sak och vi måste våga berätta...

Tack för att ni orkade läsa detta..

 

 http://youtu.be/biWX2YlQbmk

 

 

 

 


 

 

 

 

 

 

 

 


 

 

 

Torsdagen den 2 augusti 2012 kl. 18:56

När det ofattara händer.. händer... | Permalänk | Kommentarer [16] Kommentera detta inlägg

 

Så vände jag åter till Matananas röda jord

 

Min första resa till Tanzania Matanana var för två år sedan. Den resan var nog den bästa och jobbigaste resa jag någonsin gjort. Det var oerhört svårt att möta den nya kulturen med all fattigdom och de svåra saker som hände där.

 

Att stå där och hålla en hivsmittad mamma som inte har pengar till mat åt sin lilla dotter som var sex månader gjorde verkligen ont  och har satt outplånliga spår i mitt hjärta.
Men det fanns också en stor glädje och framtidstro hos de kvinnor jag lärde känna där.

 

Efter tre månader i Matanana så visste jag att en dag skulle jag återvända till den lilla byn.

Efter två år reste jag tillbaka och möttes av en enorm kärlek från alla mina vänner där. Att få träffa dessa underbara ungar igen och att dom dessutom kände igen mig gjorde mig varm i hjärtat. Jag upplevde också att projektet hade utvecklats på ett positivt sätt.


Man har nu kommit igång med förskoleverksamheten och att se dessa barn som tar av sig skorna innan dom går in i skolsalen och hur dom hjälps åt att plocka undan alla saker efter efter lektionerna är helt underbart.

 

Huset som påbörjades sist jag var där är nu färdigt och där bor barnhemsbarnen samt kvinnorna som sköter om dom och även barnhemmet i Bumyliänga står snart färdigt att tas i bruk. Man har även startat en verksamhet (Saba Saba) för gatubarnen i Iringa där dom får möjlighet till skolutbildning.

 

Jag är väldigt imponerad över den kraft och energi som finns hos Ewout och Salome och undrar var dom får sin kraft och styrka ifrån. Salome mådde inte så bra när jag var där men det har ordnat upp sig nu tack och lov för hon behövs verkligen.

 

Som vanligt så hände saker som man inte vill ska hända. Denna gång var det en fjortonårig flicka som tog sitt liv genom att dricka gift. Varför kan man fråga sig .

 Det vi vet är ju att barnen  ofta blir slagen i skolorna och även sexuellt utnyttjade. Hur det var i detta fall får vi aldrig veta. Så mycket lidande det finns i detta ändå så underbara Afrika.

 

Lilly som jobbade på gården sist jag var där har nu gift sig och väntar barn. Hon jobbar numera på fälten från morgon till kväll. Lilly som var en livlig och glad tjej ser inte lycklig ut längre. Hon är ju bara nitton år och har säkert ett tufft liv som dom flesta av kvinnorna i den lilla byn..

 

Att resa tillbaka till Matanana var otroligt värdefullt. Jag kunde se på Afrikas kultur med andra ögon den här gången. Jag ser vilken otrolig kraft och styrka som finns hos dessa människor trots all fattigdom som vi inte ens kommit i närheten av. Ibland undrar jag om våra barn är lyckligare än de barn jag fick möta i Matanana.

 

När jag lämnar Matanana ser jag Lilly går och hackar på majsfälten. Undrar om jag någonsin får se henne igen . … Det kan inte hjälpas men nerför mina kinder rinner tårararna 

Catharina volontär....

 

Jag vill alltid vara bredvid dig
ända till slutet
Jag vill torka  dina tårar,
vara din bästa vän.
Jag ska le när du ler
och känna all smärta du känner
och om du gråter en enda tår
så lovar att jag  att gråta med dig

 

 

www.youtube.com/watch 

 

 

 

Underbara Lilly

 

Torsdagen den 17 februari 2011 kl. 18:50

Afrika 2 | Permalänk | Kommentarer [5] Kommentera detta inlägg

 

Afrikas heta sol och Matananas röda jord

 

 

  Ovan molnen på väg mot Afrika

och den röda jorden .

 

 

 

 Påbörjade resan med bil till goda vänner i Norge.

Flög tidigt på morgonen och mellanlandade i

Amsterdam och efter några timmar flög vi vidare

och landade en kort stund i Kilimanjaro. Det blev en

ganska så dryg resa . Landade i Dar es Salaam

sent på kvällen. Skönt att jag hade resesällskap ändå.

 

 

Här blir vi hämtade vid flygplatsen.

 

Och packningen ska ju med förstårs-

 

 

Så bär det i väg ca 75-80 mil mot Matanana

och i filmen ner kan ni åka med en bit.

 

 

Lite hinder på vägen men

det får man ta.

 

 

Vi besökte en skola på vägen och

träffade dessa mysiga barn som gärna

vara med på bild.

En välbehövlig paus i Morogori. Otroligt

vacker natur med den röda jorden och bergen.

 

Tack för tipset Sys. Bilden blev bättre så. 

Och aporna som sprang efter

vägarna var ju charmiga.

var ju charmiga.

 

Och dessa vackra träd.

 

Men nu åker vi en bit till

tycker jag. Klicka på rutan

och följ med en bit.

 

Söndagen den 15 augusti 2010 kl. 12:17

Afrika 2 | Permalänk | Kommentarer [3] Kommentera detta inlägg

 

Mawazo baada ya Tanzana

 

 

 

 

 

Mawazo baada ya Tanzana  

 

 

 


Baada ya muda mrefu kutoka Dar bus ride Salaam, mimi kuishia katika Mafinga pamoja na wengine wawili wa kujitolea ambao pia walikuwa huko. Sisi tulikuwa na ilichukua Ewourt na hivyo sisi alikwenda mbali kwa yatima Matanana ambapo mara. Mimi nilikuwa pretty uchovu baada ya safari na yote mwezi hisia kwamba kuja Afrika. Mara ya kwanza nilisikia wamepoteza kabisa na ilikuwa vigumu kupata muundo wowote. Ni mara, bila shaka, ambapo ilikuwa ni mimi tu ambao hawakuelewa ni kwa sababu mimi mawazo, na walidhani itakuwa kuangalia kama katika Uswidi. Watoto walikuwa ajabu, lakini sisi pia aliona kwamba wao alikuja kutoka asili maskini sana. Nguo Hung karibu pamoja na nilihisi helpless kabisa na kujiuliza ni jinsi gani unaweza kubadilisha chochote kwa bora kwa watoto hawa. Muda kupita na mambo yaliyotokea vigumu wengi, wa kwanza wiki nne. Tayari wangu siku ya pili sisi alifanya kuongezeka katika mlima vijiji sisi kusikia kilio mtoto ardhini. Wakati tulipata kuna tuliona kwamba kulikuwa na mtoto amelala kwenye kitambaa kidogo. Mama alikuja na aliniambia kuwa mtoto alikuwa na njaa lakini kwamba alikuwa hana maziwa kuwapa watoto wao. Up na mama ambaye pia alikuwa na VVU na hawakuwa na chakula kwa ajili ya mtoto wa arouses hisia kali inadequacy, hasira na kukata tamaa. Usiku saa nikaona nyota na kelele kwa mara ya kwanza na ilikuwa si wakati wa mwisho katika Matanana muda wangu. Ewourt aliuliza asubuhi hii nilikuwa jinsi hisia. Alisema "mimi akamtazama kuwa wewe alichukua ni ngumu sana jana" na kisha nililia thoughtfulness wake.
Juu ya wakati, ni bora na mimi wote wakaanza allt kuona routines, ingawa nilipata vigumu kuelewa mawazo. Licha ya kids I got katika kuwasiliana na wanawake wengi waliofanya kazi ngumu katika mashamba kuanzia asubuhi mpaka usiku na kisha kwenda nyumbani na kutunza nyumba zao wenyewe na watoto wao.
Ingawa kazi ngumu kwa mishahara midogo hivyo walikuwa na furaha daima na alitaka kuwa nyumbani kuja nyumbani kwao na wao daima walioalikwa walikuwa kidogo baada ya wiki nne, mimi walichukua mapumziko kutoka Matanana katika wiki moja. Baada ya kupokea vipande ikaanguka kufikiri katika nafasi shukrani kwa kuwa mimi aliongea na Johanna mmoja wa kujitolea ambao walikuwa kwenye njia yao nyumbani kutoka baada ya muda wake huko.
Nilihisi nguvu na mrefu-awaited kurudi shamba na familia. Basi asante kwa msaada wako Johanna. Wakati mimi nilihisi akarudi jinsi nzuri wowote. Labda ilikuwa hivyo mimi nilikuwa kupuuza Swedish maoni yangu juu ya jinsi inavyopaswa kuwa. Mimi nilikuwa zaidi na zaidi na kuelewa kwa nini kufanya nini ufanye hata ikiwa sidhani ni haki ya kila mara kwa jinsi gani angeweza moja kufikiri ni haki kwamba mtu kukatwa masikio ya alama mbwa mbwa mmiliki kwamba hawapaswi kukimbia kuzunguka na jinsi angeweza moja kufikiri ni haki wakati watu kuchukua sheria katika mikono yao wenyewe na abusing kijana karibu kufa katika Mafinga. Jinsi gani wanaweza ni haki kwamba wasichana ni kunyonywa kingono. Na kwa nini, ni mwanamke VVU baada ya kutoa mbali watoto wao na pia kuondolewa zinazokabili familia.
Salome Ewourt na imekuwa msaada mkubwa wakati wa kukaa wangu hiari. Wameweza kujibu hayo, mimi najiuliza. Daima siku mwisho kwa wote kula chakula cha jioni kuzunguka wazi moto. Kisha wote familia Sammler, pamoja na kuku mbwa pia. Salome mara nyingi kuimba nyimbo kama Lilly ambao Stomany na matendo na maisha ya juu ya shamba. Wakati mwingine ngoma ngoma za Afrika na itakuwa marehemu usiku hasa wakati uliookwa mkate kwa kesho. Ni njia nzuri ya kukusanya nguvu kwa siku mpya kama wewe kamwe kujua jinsi itakavyokuwa.

Mimi kujifunza mengi kuhusu utamaduni wao kuishi katika na. Mimi nilikuwa na upendeleo wa wakati wa miezi mitatu kuwa karibu na watu hawa na kupata kujua yao. Mimi najua kuwa wana nguvu imani katika Mungu (Mungo)
ambayo huwapa nguvu na ujasiri wao. I have alikuwa na fursa ya kushiriki huzuni na furaha pamoja na familia na wanawake wengine huko. Wote huu amenipa kabisa mtazamo tofauti juu ya maisha, na mimi hivyo kushukuru kwa
 

Ambao walijifunza wengi walidhani .... Jibu langu ni kwamba hana go siku bila kufikiria mimi na familia yangu ya Afrika na marafiki wengine wote huko Matanana. Ilikuwa maisha yangu givande zaidi safari na natumaini naweza kurudi huko tena.

Hatimaye, nataka kusema shukrani Ewourt Salome na wewe huko.
Asante rafiki yangu Johanna Kaisa kujitolea na pia Vishal
imekuwa muhimu kwa ajili yangu.


CATHARINA Volunteer

 

 

 Viktoria

 

 

 

  Hii ni Victoria ambao kazi katika yard.

Yeye ni mwanamke ambaye kwa kweli daima

inapatikana kwenye njia merry wake kuwa chanya.

Je yeye aketiye na maharagwe pamoja cleans mwana

Akaenda kwa kweli charming.

 

 

 

Ambaye anaweza kupinga hili tabasamu?  

 

  

Siku moja mama yake umebaini kuwa yeye alikuwa

 

 

   

 

               jeraha mguu wake na wakati nikaona kuona

  it is so scary nje hapa.

 

 

  

Hivyo ilikuwa tu kujaribu kujikwamua kila kitu

                      wamefunguliwa ngozi na suuza safi

 

 

 

                           

 

  

 

Onsdagen den 10 mars 2010 kl. 16:15

Översatt till swahili | Permalänk | Kommentarer [2] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Afrika 2

När det ofattara händer.. händer...

Tanzania

Översatt till swahili

Arkiv

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.